Jag ska nog börja på helfart igen. I sisådär sex veckor. Kanske tills jag är i mål. Vem vet. Inte du vem vet inte jag vi vet ingenting nu vi vet inget idag. 

Men jag vet inte när jag ska starta. Nästa vecka ska jag på kanottur med jobbet i tre dagar och det känns smart att vänta tills dess. Jag måste också kolla om jag "tål" shakes. Jag fick superont i magen sista gången jag drack en. Så det ska jag göra på lördag morgon så jag hinner få ont och att det går över innan jag börjar jobba på måndag. Ser ni hur jag planerar.

Igår på mötet sa jag att jag nog skulle starta igen. Och det kändes bra. Jag vill helst inte att min syster får reda på det och hon kommer komma den 19 september antagligen. Men det är väldigt löjligt att jag skulle låta bli att ta tag i mig igen för att hon kommer hit. Men jag kan inte hjälpa att jag tänker att jag fuskar. Jag vill inte känna mig dålig i mig eller inför henne. Vad tycker ni?

Jag har jobbat länge idag och kom hem kvart över nio. Det betyder att det inte blev någon träning idag. Jag hoppas jag orkar iväg imorgon. Jag måste bara planera det bra. Jag orkar inte asa på träningsväska hela dagen och om jag måste hem innan så blir det jobbigare. Plus att min cykel, som jag skulle hämtat idag, fortfarande står i ett garage på andra sidan stan. Ska jag promenera dit imorgon och sedan cykla till träningen?? Jag har kokt ägg i dag som jag kan äta som mellanmål i så fall.

Ni märker hur mina tankar flyger och far och det gör de hela tiden nonstop. Igår sladdade jag av vägen med lilla bilen och kunde inte sluta tänka att jag hade otrolig tur att jag överlevde och att jag inte skadade någon annan. Ska jag då vänta med att gå ner allt jag behöver i vikt för att verkligen kunna njuta av livet som en hälsosam människa eller ska jag börja innan min syster kommer hit?