ja det är längesedan. Jajamänsan och allt har en anledning. Jag  har inte ätit bra på en månad och det kan vara en stor anledning. Det känns inte kul att skriva, Har ätit fel idag. Idag också. Idag med. Så därför har jag inte skrivit.

Det började 14 mars då vi var på restaurang och åt och jag beställde fiskgryta som jag trodde var bra. Skulle ha frågat servitören men det gjorde jag inte och när maten kom in var det massor med potatis och morötter och kolhydrater i. Jag åt den och tänkte att det säkert kommer gå bra, men på en gång kickade suget in och jag stod ut till på fredagen tror jag och sedan började det. Och det fanns ingen måttlighet alls. Jag är sjuk jag vet.

Och sedan blev jag förkyld och då jobbade jag ändå med feber och ont i halsen och drack te med honung och käkade halstabletter och då var det inte lönt. Och sedan har det fortsatt utan någon ork och vilja att avbryta missätandet. Det är ganska skönt att släppa kontrollen en stund. Sedan är det jättejobbigt när jag kommer på att jag inte har kontroll längre. Jag kommer naturligtvis käka LCHF igen. Det känns bäst för mig. Men jag har inga pengar att köpa mat för och käkar därför i skolan. Jag har försökt mer denna vecka, läs måndag och tidag, än jag gjort på länge så det känns ändå bra men shit så mycket jag har gått upp i vikt. Uscha!

Igår var det den 21 april. Minns någon vad som skulle hända då? Jag har skrivit om det sporadiskt! = )  Jo det var Tösarajset i Ystad. 5 kilometersloppet som jag skulle springa. Och hur har det då gått med målbilden? Jo den har ändrat sig. Jag gick från att jag skulle springa runt till att jag skulle ha detta loppet som provlopp inför VårRuset och sedan efter förkylningen ändrades det omigen till att jag skulle springa lite på detta loppet och försöka springa så långt som möjligt på VårRuset. Så det har ju ändrats en del. I fredags var jag ute och sprang (ha ha ha) fem kilometer men det var helt omöjligt. Jag orkade inte ens en sång. Jag behövde bryta och var nästan kräkfärdig. Fattade inte vad det var. Jag sprang några gånger men det var pinsamt så jobbigt jag tyckte det var och framför allt hur kort sträcka jag klarade.

I helgen var det Balboaläger i Malmö. Dans om ni inte visste. Och jag dansade kurs i nio timmar lördag och söndag och sedan på kvällarna fredag och lördag också. Det är inte så konditionskrävande men vaderna tog stryk.

Anyway. Igår var loppet. Jag hade sagt att jag skulle försöka springa det och jag sprang. Jag sprang sjukt långsamt och när jag blev omsprungen av alla så tänkte jag bara, Det är inte hastigheten som är målet. Det är att springa hela som är det. Om och om igen. Och när jag kom till vätskekontrollen och insåg att jag kommit halvvägs så kändes det inte omöjligt. En stund efter hälften började jag känna av knäna. Det började ömma varje steg. Och då tänkte jag att det bara är att fortsätta. Det kommer göra ondare om du slutar springa. Det är bara att fortsätta. Och det gjorde jag. Sista etappen innan man svänger in mot mål var jag så rädd att gå in i väggen så jag sprang om möjligt ännu långsammare och blev omsprungen av en 70-årig tant. Pinsamt jajamänsan, men det är inte hastigheten som är målet! =) Och sen när jag kom till gräsmattan som var sista biten och jag såg mål så sprang en tjej med Xtravaganzatröja om mig och då tänkte jag att fan heller att hon ska komma före mig. Så då spurtade jag och sprang jättesnabbt, som i 60-metersnabbt. Och kände att jag hade hur mycket ork som helst. Jag kom i mål på 42 minuter. Jag var den första av personalen på skolan (4 st) som medverkade och före flera elever. Så jag var så stolt hela tiden sen. Det var sjukt kul.

Nu ska jag försöka träna de två veckorna som är kvar tills VårRuset och ska försöka springa snabbare! Hoppas på fem minuter mindre. Och så blir det kostomläggning också innan dess. Japp det var det jag hade på hjärtat idag. Cool jag är va!