Jag slutade halv fyra idag. Skulle vara hemma kl fem hade jag tänkt mig, men jag glömde mobilen på jobbet och behövde köra tillbaka och då förlorade jag de fyra minuter som jag hade tillgodo till tåget. Missat ett tåg och satt i bilen och jobbade lite. Sedan mot tåget. Får då veta att tåget jag missat hade gått sönder och då det inte gick att flytta så kom inte tåget in som ockuperade spåret som nästa tåg skulle åka på. OMG! Hur dåligt och svårt kan det vara att pendla i Skåne utan att folk börjar protestera???? Nu önskar jag att jag hade chansat på det tidiga tåget och kört hem när jag förstått att det inte skulle gå. Nu kom jag istället hem kl sex idag igen. Och jag som har så mycket jag måste göra innan jag går och lägger mig.

I morgon ska hela skolan ut på "trivseldagar" det är övernattning i egengjorda vindskydd och att bara rå om varandra. Och det är trevligt. Olika uppgifter att lösa och lära känna varandra. Det är bara det att jag är ensam tolk. Och jag jobbar hela tiden. Kan ev säga till att jag när det är "rast" behöver vara själv. Men det är svårt. Jag ser dessutom mina icketolkande kollegor sitta i solen i gräset och prata och umgås med varandra och nej just det, inte eleverna. Det känns tungt då eftersom jag jobbar röven av mig i hur många timmar som helst. Vi åker hem på fredag förmiddag. Det enda som överväger är att jag får mer lön. Men jag tänker att jag behöver ha de timmarna som komptid eftersom jag ligger på minus. Ja som ni ser ser jag fram emot fredag eftermiddag.

På fredag eftermiddag ska jag vaxa mina väldigt håriga ben. Äntligen som en känd morgonradiopratare skulle hojta klämkäckt!