Jag började på helfart idag. Det känns ok. Jag har jobbat och dagen har sugit men nog inte p g a att jag inte har ätit. Det låter inte sant men det är det.

 Jag vaknade på dåligt humör och fick springa till tåget för att hinna med. Enda plusset där var att jag kände mig uthållig och lätt när jag sprang. I alla fall i början.  ;) Ingen sa något på lunchen om att jag inte åt fisksoppa. Vi får väl se i morgon. Jag har inte varit så hungrig. Skönt. Det kommer väl i morgon.

Nu är det kväll och jag tog lite linfrön i soppan i förebyggande syfte så att tarmarna håller igång. (Hoppas, hoppas) Nu sitter jag och undrar om jag ska iväg och dansa eller inte. Jag vet inte om jag orkar, men jag borde väl egentligen. Vi får se. Det börjar inte förrän om 45 minuter.

Hej igen. Tack för era kommentarer. De värmde även om jag bad efter dem! ;)

Jag har nu varit på kanottur i tre dagar. Och attan så nice det var. Jag har inte varit mycket för att campa innan i mitt liv och jag har hemska minnen från tält som står uppslagna i trädgårdar hela sommaren i min barndom där både spindlar och tvestjärtar slåss om utrymmet med oss och grannbarnen. Nä det gillar jag inte alls och sen trodde jag att det var blött och kallt och smutsigt och jävligt. SÅ ni märker ju att jag inte trodde jag skulle klara detta bra.  Men jag försökte tänka positivt och glatt på detta som många anser vara höjden av mental näring. 

Det var underbart. Bra väder och roligt att paddla och jag hade tagit med mig så många ombyteskläder och packat allt i små individuella plastpåsar för att ha torrt på kroppen även om kanoten skulle kantrat. Men det gjorde den inte. Jag hakade på de två lärarna som alltid är med på dessa strapatserna (de heter för övrigt Mulle och den andra Mulle), så jag fick mat från deras specialutrustade gasmojängskök istället för de andras sunkiga t-spritskök, och det enda jag gjorde i gentjänst var att diska två gånger. Nice eller vad.

Tältet som jag fick låna var helt nytt och oanvänt och alltså både spindel och tvestjärtsfritt.  Och så pedagogiska tälten har blivit. Inga krångligheter med vilka och vad som ska med var för någonstans???? Utan om jag följer färgen är tältet uppe. Tadaa! Gula pinnar ska i gula hållare och röda fästen ska ta emot röda in-i-fästena-grejer. Till och med jag klarade det galant nästan på en gång. 

Igår efter att ha paddlat i sex timmar med uppehåll för lunch ( och om ni tror att det var finpaddling det handlade om har helt fel. Det var nästan fullt ös hela tiden! Så det så!), så satte vi upp tälten och sedan skulle alla i ån och bada och tvätta sig. Jag tänkte ett ögonblick använda mig av mitt personalveto som jag har i bakfickan, men jag tänkte till igen och det var varmt och jag var svettig och vem fan vet om jag inte behöver mitt veto vid något annat tillfälle om vi redan på en månad har varit ute i ödemarken vid två olika tillfällen!?? Så jag bytte om och hoppade i. Ha ha ha. Jag hoppade inte alls i. Jag överdrev supermycket nu. Jag stapplade ner i vattnet men försökte se avslappnad ut så kallt det var. Och något bra jag gjorde var att jag hade strumporna på mig så jag slapp känna den slämmiga bottnen slurpa upp mellan tårna. Så när jag var nere till höften började jag tvåla in mig och strax var jag färdig.

Ja det var verkligen jättetrevligt att "kanota" och jag tror att det blir lite sånt på vår semester nästa år. För Bumpe verkade avundsjuk på mig. SÅ en liten kanottur och en del vandring blir det i sommar om jag får bestämma. Mycket mental näring för Åsan de här dagarna!

Och ni som bara är intresserade av hur det går med maten: Det har jag fullkomligt skitigt i och det har gått åt helvete, men jag börjar helfart på fredag (tror jag).  

Tack Anna. Heja heja själv. Jag har ju inte bestämt när jag ska börja. Ska på tre dagars kanottur och tänker att det kanske inte är så bra att börja då. Men om jag ska börja efter det kanske. 

Jag tackar dig för ditt inlägg! Det värmde mig! 

Hej Jag har idag känt mig tjockare än jag kände mig innan jag började gå ner i vikt. Jag var och tränade på Friskis och det var tungt. Jag var och dansade igår, men pallade bara två danser. Ändå kom jag inte i säng förrän för sent så jag har verkligen varit trött idag. 

Och nu till det konstiga. Det verkar som att människor tror att det svåra är att gå på helfart och fan vad de misstar sig. Det är efter som det är svårt. Det är då ni inte kommer få några kommentarer eller hejarop och det är då ni kommer behöva det tusen gånger mer än på helfarten. Ja det fanns hårda dagar på helfart och jag älskade alla som hejade på mig. Men fan vad jag skulle behöva det nu!  

Jag ska nog börja på helfart igen. I sisådär sex veckor. Kanske tills jag är i mål. Vem vet. Inte du vem vet inte jag vi vet ingenting nu vi vet inget idag. 

Men jag vet inte när jag ska starta. Nästa vecka ska jag på kanottur med jobbet i tre dagar och det känns smart att vänta tills dess. Jag måste också kolla om jag "tål" shakes. Jag fick superont i magen sista gången jag drack en. Så det ska jag göra på lördag morgon så jag hinner få ont och att det går över innan jag börjar jobba på måndag. Ser ni hur jag planerar.

Igår på mötet sa jag att jag nog skulle starta igen. Och det kändes bra. Jag vill helst inte att min syster får reda på det och hon kommer komma den 19 september antagligen. Men det är väldigt löjligt att jag skulle låta bli att ta tag i mig igen för att hon kommer hit. Men jag kan inte hjälpa att jag tänker att jag fuskar. Jag vill inte känna mig dålig i mig eller inför henne. Vad tycker ni?

Jag har jobbat länge idag och kom hem kvart över nio. Det betyder att det inte blev någon träning idag. Jag hoppas jag orkar iväg imorgon. Jag måste bara planera det bra. Jag orkar inte asa på träningsväska hela dagen och om jag måste hem innan så blir det jobbigare. Plus att min cykel, som jag skulle hämtat idag, fortfarande står i ett garage på andra sidan stan. Ska jag promenera dit imorgon och sedan cykla till träningen?? Jag har kokt ägg i dag som jag kan äta som mellanmål i så fall.

Ni märker hur mina tankar flyger och far och det gör de hela tiden nonstop. Igår sladdade jag av vägen med lilla bilen och kunde inte sluta tänka att jag hade otrolig tur att jag överlevde och att jag inte skadade någon annan. Ska jag då vänta med att gå ner allt jag behöver i vikt för att verkligen kunna njuta av livet som en hälsosam människa eller ska jag börja innan min syster kommer hit? 

Ja jag märker att jag inte skriver så ofta längre. Men jag tänker desto mer. Jag tycker att det är svårt, med mig själv och med mina tankar och att jag är trött och nu förkyld och att jag tydligen inte har haft någon plan för godissug. 

När jag gick på helfart planerade jag för maten och snacksen. Och det fungerar bra oftast. Kanske att jag tagit för mycket mat, men har nu kommit på att jag ska börja med salladsbuffen på jobbet för annars blir det för mycket mat på tallriken. 

Snacksen är jag inte intresserad av och det har jag ju en plan för. Att vanligt folk inte äter snacks om det inte är fest och om det är fest äter de inte upp allt. =) Det har faktiskt gått bra. Jag har varit på två fester där det bjudits på chips och jag har tagit litegrann. Stolt över det. Men godiset hade jag ingen plan för. Anledningen tror jag var att jag innan jag började med viktnedgången inte åt så mycket godis för att jag åt snacks istället. Så jag trodde seriöst inte att det skulle vara något problem för jag trodde inte att jag skulle vara sugen på det, men jag är sugen nästan hela tiden. Jag köpte godis igår och jag har bestämt att jag inte ska äta mer godis nu. Och jag ska försöka följa programmet helt. Om det inte går, eller om jag vill det ändå, så ska jag börja på helfart igen när min syster varit här från Kina. I slutet av september. 

Jag hoppas också att jag kommer in i träningen igen. Jag har tränat några gånger men jag har varit så trött när jag kommer hem från jobbet. Och Friskis har inte satt igång sitt höstschema än. Det gör de nästa vecka. Japp en liten uppdatering. Så vet ni att jag tänker skriva flera gånger, men det är också som så att om ingen kommenterar vet jag inte säkert att någon bryr sig och varför ska jag då skriva mer än för min skull? En fråga ut i cyberspace avslutar detta inlägg.  

Fy attsicken så roligt jag har haft ikväll. Jag har varit och dansat på Malmöfestivalen. Jag fick många kommentarer om att jag gått ner i vikt. Kul. Men framför allt var det så sjukt roligt att dansa idag. Jag har inte dansat nästan på hela sommaren och jag kände verkligen att jag hade musiken i mig och min kropp lydde automatiskt och bara rockade järnet. Oohhh så trevligt. Det är en arbetsdag kvar denna veckan och jag hoppas jag orkar med den. ;)

Äh klart jag gör. Jag är fan bäst.

Idag var det tungt på jobbet. Trafikinformation och föreläsning om arbete vid väg som är ett speciellt intyg man måste klara prov på. Jag tecknade på som attan för så pratade gubben och när det blev rast en halvtimme efter att han börjat var jag helt nere och tänkte att hade jag haft en tolkkollega nu så hade jag beklagat mig. Det var för tungt ämne att vara ensam på. Men sen gick det bättre. Jag sa till efter 50 minuter sen att jag behövde en femminutare och han tyckte tio. Så det blev bra. Det var också jobbigt för att ungarna inte brydde sig. Mannen var inte rolig att lyssna på och de har inte koncentration nog. Men jag märkte hur oengagerad jag blev i tolkningen när dels tjejen inte tittade utan tecknade till de andra "bla bla bla". Men också av mannen. Och jag störde mig nästan för att han var så oorganiserad i sin tankegång. 

Det slutade halv tre och sedan var jag "ledig" tills fem. Jag vet inte hur vi ska räkna det men jag tycker inte att jag är ledig. Jag har inte haft någon möjlighet att kolla min inloggning till intranätet ens och på alla mina "raster" idag har jag pratat med människor i telefon angående en inkoppling till tjejen. Så jag anser kanske att det inte är ledigt.

Vid fem var det ett möte och tanten kunde prata. Jag kämpade på och precis när jag tänkte säga till henne att jag behöver andas så sa hon -Åh herregud vad tiden springer ifrån oss. Och fortsatte i ännu värre tempo än det var innan. Jag känner att de sista tio minuterna inte var bra tolkning och jag försökte bara få ut något överhuvudtaget. Men jag hade väldigt roligt nu på dansen!

Idag har jag ätit så bra som var möjligt. Jag åt sill och kokt ägg till förmiddagsfikan. Suveränt. Bra grekisk sallad med kött till lunch och ingen rabarberpaj.  Men på kvällsmaten var det pyttipanna, det går inte riktigt att inte äta potatis då. Men jag tog inte så mycket och åt mycket grönsaker. Jag är glad och stolt i alla fall!

I morgon är det fredag TJO! 

Ja så känner jag nu när det redan tagit slut. Jag åkte jättetidigt till jobbet idag också och fattar inte varför folk vill åka tåg kvart över sex på morgonen! 

Well well. 

Jag har ätit bra idag och när jag missade tåget hem med 25 meter så kände jag instinktivt att jag ville köpa godis, men det gjorde jag inte. Jag köpte några nötter av anledningen att det med det senare tåget skulle ta för lång tid innan jag fick något i magen.

På tåget var jag trött och när jag kom till stationen i Malmö kände jag mig helt ur jängorna. När jag gick hemåt kändes det plötsligt som att jag ville träna så jag åkte iväg till viktcentrat och tränade vib, två repetitioner, och springmaskinen i 30 minuter!!!!

Jag satt sedan i massagestolen i 30 minuter och lyssnade på två kapitel på min mentalträning. Det var jätteskönt och jag kände verkligen att jag tog hand om mig.

Jag orkar inte skriva så mycket idag. Måste sova för en timme sedan.

Men jag åt tonfisksallad när jag kom hem och det var verkligen pricken över i:et.

Hoppas ni alla haft en underbar dag!